Nu måste jag verkligen sova!
//Carro
Kvällen började hemma hos mig med vin, hamburgare och "Coco Jambo" på högsta volym. Tanken var att vi skulle möta upp mina gamla TP-vänner efter deras julbord men att vänta på dom var inte det vi hade lust med efter att vi hade korkat upp skumpan och dansnerverna började ge sig till känna.Jag har precis gjort min dagliga bloggkoll. Jag är i total chock! Jag fick nämligen syn på en bild på mig från i helgen och jag kunde inte sluta stirra på den. Vad har hänt?! Förut kunde jag iaf ha turen att bli bra på bilder lite då och då men den egenskapen verkar vara som bort blåst. Beror detta på att jag är mer eller mindre vit/grön i hyn nuför tiden eller är det bara det hemska fakutm att dom kilorna som jag tränat bort från kroppen har gått och satt sig runt ansiktet helt plötsligt?
Andrea och jag på fest hos Bror och Veronica, bruna, fina och utan en aning om vad som komma skall.. ;)
Okej, nu är ju det här en bild på vårat dass.. Men den är också fin och bra.. den fyller även en viktig funktion.
Det är i precis i denna stund som man borde ta sig själv i kragen, ställa sig upp, gå ut till köket, leta reda på ett glas, fylla det med vatten och dricka DET istället för vinet som man har framför sig.
Den här bilden togs för snart ett år sedan. Herregud, ett år. Det har hänt mycket under detta år vill jag lova. Jag fick nytt jobb, lärde känna massa nya vänner, jag parade ihop min bästis med min chef, jag träffade en kille i hemlighet i sex månader, jag sa upp mig från jobbet och blev en projektadministratör, jag blev kär och hade hux flux pojkvän, min mormor blev sjuk, jag blev arbetslös, gamla ex började höra av sig igen, min mormor blev frisk, jag gick igenom en livskris, jag blev singel igen.. Herregud, jag skulle kunna hålla på i evigheter..
Men i lördags gick det lite längre än i vanliga fall. Jag låg i min säng och kollade lite på nån serie om en häst eller nåt sånt. I alla fall så blev hästen svartsjuk över att tjejen som brukar rida honom hade varit ute och tränat lite med en annan häst. Jag stortjöt, tårarna rann ned för mina kinder och jag tyckte så synd om hästen. HUR kunde hon vara så dum?! Efter ett tag så var det slut på tårarna och min dag fortsatte precis som vanligt.
Nu är det dags för mig att hoppa i säng och förbereda mig inför en hård vecka på jobbet, puh!




