Fuck this!

Jag har inte skrivit på länge.. motivationen har inte kommit till mig, den har varit långt borta. Det har hänt mycket. Det råder stor förvirring i mitt liv just nu. Och alla förstår ju att STOR förvirring i en LITEN kropp kan vara allt annat än bra!

En sak jag upptäckt på senare tid är att the boys som kommit och gått i mitt liv inte kan vara speciellt bra funtade. När vi sagt "tack och hej" så är allt frid och fröjd.. ett tag. Sen får dom för sig att den absolut bästa idén dom någonsin fått är att börja höra av sig igen. Nu pratar vi inte om ett boodycall, nänä, nu pratar vi om en egotripp på hög nivå!
Dom vill vet om jag tänker på dem, dom vill veta om jag saknar, dom vill fanimej bara höra hur underbara dom var. Tror ni att dom får den bekräftelsen, NOPE inte en chans (jag lovar och svär, ingen har varit värd det).. tills idag. Okej, ni får nu inte tro att jag skickade någon kärleksförklaring på nåt vis MEN jag jag gjorde det förbjudna, jag tog kontakt. Jag skrev "hej, hej" och jag ångrade mig direkt!! Paniken var ett faktum, förvirringen lika så! Jag vill ju inte skriva "hej, hej" till denna person, jag vill ju inte ens ha någon kontakt. Jag funderade ett länge på vad jag höll på med. Jag kom fram till att jag absolut har för lite att göra på jobbet. Det finns ingen annan förklaring än det. Om jag inte haft den tråkigaste dag på länge så hade jag aldrig varit så pratsjuk!

Så mina vänner, jag begär inte mycket MEN jag begär underhållning! Låt mig kolla på när ni lagar mat, eller när ni städar, eller när ni plockar ögonbrynen.. underhåll mig på vilket sätt ni vill men låt mig för all del ALDRIG ha så tråkigt igen!

Om ni vill veta så fick jag i alla fall svar på mitt "hejande", han skrev "hej".. jag fick en klump i magen och för andra gången på väldigt kort tid så fejkade jag en datorkrasch snabbt som attan vilket innebar att jag loggades ut ur MSN under resten av dagen. Så, då var det problemet löst. Nu får vi se om jag vågar logga in någonsin igen.

//Carro

Sorg

Jag har varit vaken nån timme nu och jag har spenderat min vakna tid med att läsa lite bloggar och just nu värker mitt hjärta. Jag har läst om en tjej i 20-års åldern som kämpat mot sin cancer. Hon har precis förlorat kampen. Livet är så orättvist!

Jag har även läst hennes pojkvänns och mammas blogg. Jag blir så otroligt överväldigad över deras styrka och kärlek! Hennes pojkvän beskriver deras kärlek på ett sätt som gör mig alldelens varm inombords. Jag kan bara hoppas att man kommer få uppleva sån otrolig kärlek någon gång, jag hoppas alla får det. Det han skriver går rakt in i hjärtat.
Jag brukar sällan bli såhär påverkad men jag kan inte hjälpa det, känslorna kommer vare sig jag vill eller inte. Deras bloggar inspirerar mig!