Trotsålder överallt!

Okej, trotsåldern verkar krypa skrämmande fort upp i åldrarna. Dom senaste dagarna har jag haft att göra med tre sånna människor.

Först var det pappa som trotsade lite. Okej, kanske inte trotsade men det uppstod en "jo, nä, jo, nä"-situation. Jag ville att han skulle jobba lite i min lägenhet när han ändå var här. Han hade en annan åsikt.

-"Det finns ju lite att fixa med här i lägenheter" sa jag.
-"Jasså du" fick jag till svar.
-"Jamen, alltså inte så mycket men avloppet i köket är värdelöst och en list måste fixas till. Kanske skulle behöva hjälp med en lampa i hallen också" Detta sa jag med den allra lenaste rösten och med väldigt fina rådjurs-ögon.
-"Jaha" fick jag till svar.
-"Men det är ju inte lika mycket jobb som när du var här förra gången. Du måste inte lägga golv och måla massa. (Denna kommentar trodde jag skulle hjälpa mig men icke).
-"Men du hör ju, jag blir alltid satt i jobb när jag är och hälsar på. Kanske är på tiden att jag bara får slappa när jag är här"Pappa låter inte så road.
-"Meeen pappa"
-"Men Carrro"
-"Meeen, om du hjälper mig så lovar jag att min nästa kille ska vara händig".
-"Äh, det är väl klart att jag fixar, tycker bara om att bråka lite med dig" Pappa skrattar.

Jaha, pappa ville bara trots lite. Helt okej, vi hade det så underbart bra när han var här så han får bråka hur mycket han vill med mig. Dessutom fixade han allt. Det är min pappa det!

Men nu till dom två trotsiga 30-åringarna.

Nu handlade det om träning. Fredde sa att han och Martin skulle iväg på spinnig ikväll, för nu skulle dom verkligen "komma igång". Dom var laddade och oj vad dom var motiverade.

Jag ringde strax innan deras pass skulle börja för att kanske hänga på. Fick inge svar och var nöjd med detta då det antagligen var ett bevis på att dom verkligen var och tränade. Strax därefter ringer Fredde upp och säger att passet var fullt och nu visst dom inte alls vad dom skulle göra. Det visste jag. Dom skulle ju självklart hänga på mig och träna lite. Jag gav dem två alternativ, Ki-jumpa eller ett medel-pass.

"-Men häng på mig då" säger jag och tycker helt ärligt att det är en underbar idé.
"-Men vi har inte med oss våra bodys" Är Freddes första svar.
"-Haha, men det behövs inte.."
"-Men vi är laddade för spinning" Andra ursäkten.
"-Men kom igen nu, ni kan väl lika gärna träna med mig"
"-Är det några killar där då, och man står ju i en ring så alla ser ju" Fredde är livrädd.
"-Ja, det är massa killar där och dessutom kan man stå i hörnet och då ser ju ingen. Jag behöver inte stå brevid er om det skulle kännas jobbigt." Jag kanske ljuger lite med det är för en bra sak.
"-Nja, jag vet inte"
"-Får jag prata med Martin"

Martin kommer till telefonen men man märker driekt att Martin upprepar det jag säger och Fredde skakar på huvudet eller nickar som ett tecken på vad M ska svara. Vi pratar ett tag till om dethär och dom säger att dom strax ska återkomma.

Efter ett tag så hörs vi igen och det är då "ja, nej, ja, nej"-dravlet börjar. Tillslut säger jag att dom härmed är utesluten för all framtid och att jag ska leka "tysta-leken" med fredde på jobbet på obestämd framtid. Och det är där vi är nu. Jag tycker dom är riktiga pruppungar. Men straffet kommer snart. Deras kroppar är snart förfallna, gammgubbar!!

Nä, nu ska jag sätta mig och svara på ett mail jag precis har fått.. hihi :D

Sov gott! Pussar!