Människor förvånar mig.

Jag slutar aldrig att förvånas. Just nu sitter jag med "jaha, det var väl klart"-känslan i magen.
Först var du bra, sen blev då dålig. Efter ett tag blev du helt okej för att sen bli bättre än så. Men så, från ingenstans så är du dålig igen. När man träffar dig så borde det medfölja en instruktionsbok, bara så att man visste vad som skulle hända här näst. Men nu tror jag att jag får bestämma mig för att du är ett stort MINUS. Men sörj inte för det, jag lovar att dölja det väl. Det är bara Madde som jag ska skvallra för :D

Men nu till nåt annat..

Träffade Andrea igår för att säga hej då. Hej då.. usch! Ett helt år ska hon vara borta. Ett år.. Fy! Jag är iaf glad att vi hann träffas och kramas lite! Kanske blir det så att jag gör henne sällskap där borta i Sydney ett tag. Vem vet? :)

Men gårdagen bjöd inte bara på sorgen över att Andrea ska åka, nä.. tyvärr inte.. Benny, underbara lilla hunden Benny, min stora kärlek fick flyga iväg till himlen igår. Massor av år för tidigt! Jag trodde inte att detta skulle påverka mig som det faktiskt gjort men det värker verkligen i hjärtat! Jag kommer sakna att få åka hem och träffa honom! Jag kommer att sakna att få gosa och leka med honom! Jag kommer SAKNA honom!

Imorgon ska jag på after work. Orken finns egentligen inte men vad gör man inte för lite vin och skratt?! Dssutom så ska jag nog möta upp Madde och T efteråt, det ser jag fram emot! Jag BEHÖVER det!