"Jag kan, jag vill, det låter spännande, va KUL!"

Hela vägen hem från jobbet har jag sagt tyst till mig själv "jag kan, jag vill, det låter spännande, va kul!". Om och om igen har jag rablat denna mening. Allt för att jag skulle hitta inspirationen att baka muffins och plocka med lite saker i hemmet. Inspirationen lyste med sin frånvaro. Mina tankar vandrade istället iväg till grundskolan och tyskalektionerna. Min lärare Stig sa nämligen alltid så. Jag KAN, jag VILL, det låter SPÄNNANDE, va KUL. Det stod till och med skrivet högst upp på tavlan.

Aja, hur som helst så fixade jag muffinsarna. Det är nämligen jag som ska stå för fredagsfikat i morgon. Det är lite krångligt att fixa fika på jobbet i dessa dagar, det pågår en stor "gå ner i vikt"-kampanj där. Alltså, det är inge tvång och det är absolut inget våra chefer har kommit på idén (herregud, vilken rolig tanke.. tänk om chefen kom och sa att alla borde gå ner lite i vikt.. vilket liv det skulle bli! Då jävlar i min låda skulle det bli uppror på jobbet.) men nu är bara så att folk har nåt litet nyårslöfte som dom prövar hålla vid liv. Hur kul är det att fixa då? Aja, mer till mig.. jag är inte med i deras lilla grupp. Nu doftar det dessutom ljuvligt i min lilla lya, jag är nöjd.

Plockat i mitt hem har jag också gjort, inte illa jobbat tycker jag! Den där lilla ramsan kanske gjorde sitt trots allt..

Imorgon ska jag berätta om mitt otroliga fynd men nu är det dags för denna unga dam att sova.

Godnatt!